Intresset för bilar har alltid funnits där!
Redan som barn älskade jag att gå runt på parkeringsplatser och namnge alla modeller och märken.
När jag växte upp var det amerikanska bilar med stora motorer som jag drogs till och efter att ha varit i USA en sommar, var det en Corvette jag skulle köpa.
Men sedan köpte min vän Ulf sin Corvette C3 1973 och under tiden jag bode i Göteborg köpte min kompis Fredrik en Corvette C4. Eftersom min sportbilsbudget hade växt under min tid på Framtidsfabriken, var det äntligen dags att förverkliga mina tonårsdrömmar.
Jag började leta efter något med massa hästkrafter, helst en cab och snygg att se på. Ferrari 355 var skräp, Lamborghini Diablo för dyr att äga. Porsche var tråkiga och Lotus opålitliga. Corvette hade som sagt alla kompisar.
Råkade se Busta Rhymes video ”Fire it up” och blev såld på bilen i den, Dodge Viper!
Letade fram all info på nätet, den hade verkligen allt jag ville ha: 400 hästkrafter och 640 Nm i vrid. Ingen ABS eller anti-spinn, sidepipes, 8 liters V10 OCH den fanns som cabriolet – perfekt!
När jag flyttade tillbaka till Stockholm passade jag på att byta in min V40 T4 mot en Subaru Impreza GT Turbo som numera bytts mot en Corvette C5 FCR 2000.