BLOG

Då var det dags för förra årets födelsedagspresent från Malin:
Vi är på väg till Kolmårdens Tropicarium, där jag ska få ta hand om veckans matning av hajarna och rockorna i Sveriges största hajakvarium.

Jag är på plats en timme innan själva dyket och får träffa min instruktör som även ska filma det hela under vattnet. Vi går igenom all säkerhetsutrustning och vad jag ska göra vid olika situationer. Sedan är det bara att sätta på sig våtdräkt, viktbälte, väst med paketet, fenor samt hjälm och kliva ner i buren.

Sköterskehajarna ligger redan med nosarna mot buren och väntar på mat när jag kommer ner på botten av den 3,5 meter djupa bassängen. Jag sätter på mig stål-handskarna och tar fram en sill ur korgen med fisk. Sträcker fram den genom gallret och vips har hajen sugit in den. Jäklar vilket sug, det är nästan så handsken följer med in! Den amerikanska stingrockan kommer fram och får sig en fisk den med.

Ser en sandtigerhaj på väg mot buren så jag plockar fram en flundra och sträcker ut framför nosen på den. Det hörs en kraftig smäll när den slår ihop käkarna om både fisk och bur!

Jag fortsätter mata hajar och rockor tills det är tomt på fisk i korgen – det är alltså dags att kliva ur buren och simma med hajarna, om jag har tur kanske jag t o m får klappa på en sköterskehaj.

Vi simmar mot mitten av akvariet och håller hela tiden ögonen på sandtigerhajarna som cirkulerar runt omkring oss – vilka mäktiga djur. Dom verkar riktigt nyfikna och spanar med sina små ögon på oss. När lugnet lagt sig simmar vi fram till sköterskehajarna och jag gör ett försök att klappa på dom. Dom verkar inte så sällskapliga och simmar iväg innan jag ens hinner röra vid dem. Jag gör ett nytt försök och denna gång hinner jag röra en haj innan den återigen simmar iväg.

Tiden går fort när man har kul och efter 40 minuter sitter jag på poolkanten med ett stort leende, i handen håller jag en liten souvenir: en tand från en av sandtigerhajarna.

Vi sköljer utrustningen, jag tar en dusch och får sedan minneskortet från filmkameran, en haj-tshirt + ett diplom. Lovar att detta inte är sista gången jag matar dessa hajar och Malin verkade lite dyk-sugen hon med.

Men nu har det blivit dags att mata Martin…..film kommer snart!

Läs mer om hajmatningen: Tropicarium

Torsdag och dags för fjärde av sex gokartlopp i Göta Källares långlopps-cup:

I dag tänker vi inte släppa ifrån oss några varv i onödan, siktet är inställt på Team Agera som ligger på platsen före oss. I kväll har vi tagit med oss Alexander Graff, JTCC-mästare och 2010 års bästa Rookie i Camaro Cup (2:a totalt).

Alexander tar hand om kvalet och lyckas sätta dagens näst snabbaste tid vilket gör att jag får börja loppet som bil nummer två.

I bilen bredvid mig sitter prins Carl-Philip i sin blå-gula hjälm och längre ner i fältet hittar man Richard Herrey! Jag får fullt upp från första varvet och eftersom vi kör långlopp blir det blå-flagg om bilen bakom är snabbare. Får släppa två bilar inkl. prinsen men sedan är det stopp. Jag kämpar mig tillbaka centimeter efter centimeter och det han kör ifrån på raksträckorna hämtar jag hem i kurvorna. Vi ligger till slut och knuffar på varandra, tyvärr tar det roliga slut när jag blir påkörd och vänd i en kurva. Tappar ett helt varv innan bilen står åt rätt håll igen och jag kan rulla vidare, tyvärr ligger vi numera näst sist.

Dags för byte, Anders tar min plats i bilen men sedan tar det stopp. Bilen framför i depån har fått motorstopp och vi förlorar ytterligare varv innan den kommer igång igen. De närmsta 10 minuterna blir händelserika, 3 röda flaggor där den sista sammanstötning leder till att alla bilar blir stående medan personalen röjer bland gokarts, däckstravar och betongbarriärer.

Anders kommer in i depån strax efter och har lyckats köra upp oss 2 placeringar. Dock är det extremt jämt, vi är en klunga som ligger 2-3 varv efter ledarna. Alexander tar plats bakom ratten och ger sig ut på banan. Han gör snabbt 34-sekunders-varv och vi klättrar snabbt i resultatlistan. Innan bytet har vi kommit upp på en sjätte plats, inte illa för en kille som kör för första gången på denna bana!

Ronnie tar hand om de avslutande 20 minuterna. Som vanligt gör han ingen besviken och vi hamnar snart på femte plats och sedan fjärde!

Med några minuter kvar ligger han och nosar på trean men tyvärr kommer Ronnie inte förbi så vi förlorar ännu ett varv till The Cock Rockets. Däremot kör vi ett varv mer än Team Agera och ligger på en fjärdeplats inför race nr 5 i februari. Avslutningsvis får vi nya numret av Top Gear från deras chefredaktör Joakim, sedan är det dags för hemfärd.

Till nästa race har jag  lyckats ragga upp ännu en förare som ska stärka vårt team, vi är 6 varv ifrån pallen, ingen omöjlighet med andra ord!

Då var det dags att börja planera nästa års banträffar igen – Peter och Jens på Gran Turismo Events har släppt 2012 datum efter månader av planering.

Precis som i år börjar man på Spa-Francorchamps, Belgien. 11-14 april är banan bokad. Spa är nästan en lika stor utmaning som den närliggande Nürburgring men säkerheten och avåkningszonerna är betydligt bättre!

I maj bär det av till ovan nämnda Ring, inga exakta datum är satta ännu men jag hoppas på ett liknande 2-3 dagars event som i år! Förhoppningsvis har vi lite bättre väder, lite varmare asfalt så jag kan pressa ner min varvtid ytterligare en minut – vi får se!

1 juli är det så dags för eventet som en gång startade det hela för 6 år sedan: Gran Turismo Polonia! 3 dagar på Tor Poznan, en snabb och teknisk bana, 4 nätter i Poznan med allt vad det innebär. I år sammanfaller det hela med Europa-mästerskapet i fotboll, lär knappast minska storleken på partyt!

Läs mer om datum och priser på http://www.granturismoevents.com/start/blog/#Tabs

Utöver detta firar Viper Club Nordic sitt 10-årsjubileum nästa år – banträff och festande i tre dagar är inplanerat!

Sedan blir med största sannolikhet ett par varv på Mantorp och Gelleråsen, plus minst ett 24-timmars rejs.

Slår man ihop allt detta kommer det bli ett hårt år för min Dodge Viper, Corvetten och min lever – skål!

Då var det dags igen:
Tredje långloppet i Göta Källares cup. Det har gått så där för oss, vi har legat mitt i fältet och slutade 7:a efter det förra racet. Så idag var det dags att börja plocka in på lagen före oss.

Det hela börjar perfekt, Ronnie är snabb, näst snabbast på kvalet, men blir nedknuffad till 3:e plats på sista varvet – surt.

Jag tar plats i kart 05 och blir snabbt ifrån körd av bilarna framför. Min bil är hemskt seg, när den väl kommer upp i fart slår jag i varvtalsstoppet. Så jag får agera rundningsmärke och blir omkörd av alla. Jag visar tummen ner till mina lagkamrater och blir snart invinkad i depån.

Där sitter Anders redan i en ny kart och på något sätt lyckas vi fortfarande hållas oss på samma varv som ledarna.

Efter 20 minuter är det dags för mig att visa att det minsann inte var min körning det var fel på. Förarbyte och jag ger mig ut för att jaga sekunder och varv. På något sätt hamnar jag i ett hål som gör att jag kör mina 10 minuter helt ensam, utan någon framför mig eller någon bakom mig.

Byte igen, jag klantar till det rejält: när jag ska kliva ur bilen kommer jag åt gaspedalen och kör över Anders som raskt hoppar upp på nosen av karten och vi rullar vidare som två idioter innan personalen lyckas få stopp på ekipaget.

Ronnie tar plats till slut och börjar genast sätta riktigt snabba tider. Vi ligger dock 2 varv bakom ledarna men på en trygg 3:e plats, som Ronnie lyckas hålla hela vägen in i mål.

Jonas har ju som vanligt toppat båda sina lag i toppen, vad sägs om Jocke Mangs, tvåfaldig mästare i Porsche Carrera Cup Scandinavia?? Ja ja, till nästa gång har jag en lite överraskning på gång!

Nu blir det julledighet innan det är dags för race igen – game on!

Hade födelsedagskalas i lördags (två månader försent, jag vet), hyrde Göta Källare och bjöd 80 vänner på middag.

Bland all galna presenter (tydligen återspeglar det min personlighet fick jag höra) var det en DAF 66 från 1977 som tog priset!!

Fick nyckeln + GPS-koordinaterna, så i måndags var det bara att släpa med sig ett bilbatteri, verktyg och Micke ut till Haninge för att försöka forsla hem vraket.

Efter en del felkörningar på diverse skogsstigar, hittade vi en blå-grön-mossig sak på en grusväg ute i skogen. Vi ersatte batteriet och satte en skruvmejsel i startmotorn för att få igång aset. Medan motorn blev varm, skrapade jag av all mossa och annat skit från rutorna och satte mig i förarstolen.

Automatlådan av modellen steglös automat, en s.k. Varomatic med remmar, kändes lagom pigg i vinterkylan och eftersom vindrutetorkarna inte fungerar fick jag titta framåt lika mycket genom sidorutan som vindrutan.

Märkte snabbt att detta inte skulle hålla hela vägen in till stan, så vi väljer plan B: mina föräldrars tomt i Vendelsö. Sagt och gjort, svänger in bakvägen till deras hus, tar sats och kör så långt ut i skogen som det går. Upp med huven och loss med batterikabeln för att stänga av bilen – suck.

Nåja, tanken är att jag och Tobias ska ställa upp i Skrotbilsrejset 2012 i denna misär till bil. Listan på saker som måste fixas är lång:

• Bromsarna ligger mot
• Vindrutetorkarna funkar inte
• Nytt batteri
• Fixa tändningslåset så man kan starta och stänga av bilen
• Lappa ihop alla hål i karossen
• Bensinmätaren fungerar inte
• Tutan fungerar inte
• Temperaturmätaren fungerar inte

Dags för omgång nummer 2 utav totalt 6.

Denna gång är det Anders som inte kan köra så jag kallar in lillebror David och Marcin som ersättare. Tyvärr blir allt såpass försenat att David måste iväg och inte hinner köra ett enda varv.

Ronnie tar hand om kvalet och lyckas ordna en fjärde startruta för Team Viper.

Marcin tar hand om första stinten, sätter låga 35-skunders varv och lyckas hålla en femte plats innan det är dags för ett utav fyra obligatoriska förarbyten. Jag tar plats i gokarten och kör  tjugo minuter innan det är dags för Ronnie att åter köra en kvart.

Det går riktigt snabbt för honom, en hel bunt 34-sekunders varv gör att vi hela tiden bara ligger 3 varv efter ledarna. Eftersom vi är en förare kort får jag ta hand om de sista 15 minuterna. Tyvärr håller jag inte hela vägen och vi rullar in på en sjunde plats, 3 varv efter det vinnande laget.

Jonas hade så klart toppat sitt Göta Källare men till nästa gång har vi också trimmat laget, framför allt kommer vi vara 4 st förare! Game on!!

Vi kliver in på Göta Källare precis när förbandet slutar spela. Jonas, en av ägarna, visar in oss till den avstängda övervåningen där vi har utsikt över hela scenen utan att behöva trängas. Ölen står kall på bordet och stämningen är på topp inför kvällen.

Det är 16 år sedan Monster Magnets hitskiva ”Dopes to Infinity” släpptes och det är 16 år sedan jag såg dom på Gino, Birger Jarlsgatan 27 (numera möbelbutiken Norrgavel). Ja ja, tiden går fort när man har kul och nu står jag här igen, med bl a André som var med för 16 år sedan.

Mycket har hänt sedan sist och största förändring är nog Dave Wyndorf, som blivit minst dubbelt så stor jämfört med 1995. Rösten har dock inte förändrats och vi bjuds på albumet i dess helhet.

För att göra spelningen mindre förutsägbar har Wyndorf stökat om låtlistan. De inleder med ”Vertigo”, sista spåret på skivan,  följt av ”I Control, I Fly” innan det är dags för hiten ”Look to Your Orb for the Warning”. Resten av skivan avklaras och det hela avslutas med ”Negasonic Teenage Warhead” innan det blir en kort paus.

När bandet återvänder är det dags för lite mer rock ‘n roll och extranumren avslutas med ”Powertrip” och ”Spacelord”.

Det var riktigt kul att se att bandet fortfarande håller måttet efter alla dessa år, Daves leende under hela spelningen är härligt att se och trots att ljudet är i burkigaste laget så är detta en spelning som jag kommer minnas länge: Spacelord Motherfucker!

Spellista

Vertigo
I Control, I Fly
Look to Your Ord for the Warning
Dopes to Infinity
All Friends and Kingdom Come
Ego, the Living Planet
Blow ‘em Off
Dead Christmas
Third Alternative
Theme from ‘Masterburner’
King of Mars
Negasonic Teenage Warhead

Extranummer
I’m Five Years Ahead of my Time (Cover)
Hallucination Bomb
Powertrip
Space Lord

Jag vann ju en exklusiv spelning med Hardcore Superstar tack vare Bandit Radio och igår var det dags.

20 av mina vänner slöt upp i mitt garage ute i Solna, jag flyttade ut mina bilar ur boxen och gjorde plats för bandet och deras utrustning.

19.00 dyker Jocke, Vic, Adde och Martin och en stund senare brakar dom loss inne i mitt garage. Bandit bjuder på öl och har gjort Hardcore-tröjor till alla. På ryggen står MITT namn överst av dom som vunnit i tävlingen – så coolt!

Bandet river av sina mest kända låtar och akustiken är riktigt bra, undrar dock vad folk nere på gatan tror när det är hårdrock på högsta volym uppe i Motorborgen

När det blir dags för min favoritlåt ”We don´t celebrate Sundays” kan jag inte stå still längre utan krånglar mig in bredvid basisten Martin och gör mitt bästa för att hjälpa till med körandet, se film:

Efter spelningen signerar hela bandet min Hardcore Superstar tröja (den ska ramas in och upp på väggen), sedan försvinner dom iväg för att göra sin spelning på Debaser.

Måste gratulera mig själv och alla andra som fick vara med om denna grymma spelning – once-in-a-lifetime-experience helt enkelt! Ett stort tack till Bandit och Hardcore Superstar – you rocked my world!

Mera låtar från mitt garage:

Kliver upp 04:00 och tar tunnelbanan till garaget. Alla andra är på väg hem från krogen, halvfulla och glada. Möter upp dom andra, lastar Transiten med elverk, kompressor, verktygsskåp, 2 set däck och alla olika typer av vätskor som kommer behövas nere på Mantorp inklusive en back Red Bull, en back Cola och en back öl.

Jag sätter mig i Corollan, stressar ner till Mantorp och incheckningen för besiktning samt bullerprov. 1:48 minuter senare rullar jag in på parkeringen och anmäler oss i kansliet.  Angry Bird klarar testerna utan några problem och jag monterar stolt nummer 20 på dörrsidorna. Otroligt nog finns fjädrarna kvar på hela bilen!

Nattens sovrum dvs Transiten anländer strax efter och vi lastar ut allt på vår depåplats. Förarmöte, sedan är det dags för träning/kval. Micke börjar och sätter 2:48 innan han märker att ena bakhjulet sitter löst och dyker in i depån. Lite justeringar och så rullar Harris ut. Genast blir det snabbare tider och han sätter 2:28 som bäst. Näste man till rakning är Jonas, tyvärr blir det gul flagg och vi bestämmer oss för att tanka bilen och de två 20 liters dunkar man får ha per bil.

Jag får kör de sista 7 minuterna, börjar med att köra av i Parisaren men lyckas ändå få till 2:13 på sista varvet – plats 46 av 50.

Under efterföljande förarmöte utdelas bestraffning till alla de bilar som omöjligt kan ha inhandlas för 5000 kr. Diverse BMW och Audi får 15 varvs avdrag på slutresultatet i morgon – vi ligger mao redan före ca 15 bilar i tabellen.

Starten går 13.00 med Jonas i bilen. Som väntat drar fuskarna iväg och vi hamnar ca 5 minuter efter men Jonas sätter snabba och jämna tider och vi klättrar snabbt i tabellen. När första timmen är över har Jonas kört 28 varv och vi ligger på en 30:e plats.

Dags för Harris att prestera! Tyvärr blir gulflagg på en gång och omkörningsförbud inträder. En bil har tappat ett hjul så vi andra passar på att äta lite lunch. Harris sviker dock inte utan kör på jämna tider runt 2:10 per varv. Sakta men säkert klättrar vi i tabellen och när det är Mickes tur att ta över, ligger vi på en stabil 22:a plats.

Han rullar ut, sätter sina 15 varv och håller vår 22:a plats en timme senare – min tur med andra ord!

Jag börjar det hela med några låga 2-minuters varv men sedan är det dags för dagens första tankning. Tyvärr har ingen berättat för mig att detta måste göras i början av depån, så när jag anländer till vår plats, blir jag snabbt utskickad igen – gör om, gör rätt!

Att fylla de 40 liter som man får ha per fyllning (2 jeep-dunkar) tar 11 minuter och jag rullar sedan ut på banan igen, på 18:e plats. Gul-flag råder, omkörningsförbud. Alla bilarna samlas snabbt upp i ett led på långa rakan och när vi når den temporära chikanen är katastrofen ett faktum: två bilar framför mig tvärnitar Englakören och i ett försök att undvika bilen framför mig styr jag ut mot vänster. Tyvärr gör Sarte Racing detsamma och kollisionen är ett faktum. Dock verkar SAAB:en klara sig bra, medan Corollans hela front är sönderslagen.

Får svartflagg för löst hängandes delar och läckage och får rulla in i depån för undersökning. Det visar sig att jag slagit sönder alla lamporna, fronten,tutan och  flyttat kylaren en bit bakåt. Vi konstaterar att kylaren inte läcker utan det var nog vatten från det trasiga expansionskärlet. 15 minuter senare är huven fastspänd med ett band och jag är ute på banan igen. Vi har tappat 8 placeringar och nu är det inte lika lätt att plocka hem dom.

Lyckas dock ta hem några placeringar innan det börjar det skymma och Harris tar över ratten igen för sin andra stint. Det enda ljuset vi har är två extra-ljus på taket som tyvärr lyser mer på instrumentbrädan än på banan framför bilen. Vi lyckas dock köpa en ljusramp från teamet bredvid som vi pop-nitar fast i huven och lyckan är total, nu slipper man gissa vart banan svänger!

Efter 240 körda varv är det dags för mig igen, vi ligger åter igen på 22:a plats men däcken är på gränsen till slut, dags för första hjul-bytet känner jag och försöker desperat komma i kontakt med mitt team i depån, inget svar på någons mobiler. Jag gör den överenskomna signalen för depå och ett varv senare rullar jag in till en helt tom depåplats – WTF??

Börjar slita i grejerna för att göra hjulbytet, får snart hjälp av Jonas och Harris och 16 minuter senare är bilen ute på banan igen, 4 placeringar tappar vi på det katastrofala depåstoppet. Jag kör ett långt pass på 40 varv och lyckas klättra tillbaka till plats 22 igen. Dock är de vinterdäck vi bytt till katastrofal i sidled, hoppas dom håller genom natten. Bromspedalen har blivit väldigt lång, det är nog dags för byte av klossar så fort det ljusnar, så vi kan se vad vi gör.

Vi har nu kör i 13 timmar, tankat 2×40 liter och gjort ett hjulbyte. 300 varv – 22 plats och Micke sitter åter bakom ratten. Vi pendlar mellan plats 21 och 22 och på varv 333 är det dags för förarbyte igen.

Känns dock som vi har glömt något tänker jag när jag fyller våra jeep-dunkar för 4:e gången bor på Statoil. Kommer tillbaka och Corollan låter väldigt illa när Harris kör förbi depån, fan oljan! Jag vinkar in honom, springer upp till bensindepå men det är redan för sent, Corollan haltar in och dör.Vi fyller på med olja och bensin, knuffar ner den till vår depå och försöker starta den. Motorn låter riktigt illa, det är över för vår del efter 344 körda varv – fan!

Jag tar ut den stackars fågeln på ett sista varv, det är knappt så jag kommer runt. Vi packar ihop hela vår depå, lämnar tillbaka transpondern, tackar alla funktionärer för ett toppen-jobb, tar några sista bilder och rullar sedan ner The Angry Bird till dess sista vila.

Färden hem tar lång tid och väl hemma måste allt vi har i bussen lastas in i Mickes och mitt garage. Jag stannar kvar och städar i flera timmar, kör sedan ut Transiten till Ulf i Nacka, får skjuts av Tobbe hem – fan vad det ska bli skönt med en varm dusch!

Klockan 12.00 är tävlingen över och vinnaren, Psycho Circus (Mazda 323) vinner med sina 644 varv, 5 varv mer än 2:an, Black Bird (SAAB 900-95). Vi slutar på 32:a plats med våra 345 körda varv, 27 varv efter närmaste bil i tabellen och 298 varv efter segraren! Nästa gång ska vi köra alla 24 timmarna och ta målflaggan!

Ett stort tack till alla som gjorde denna satsning möjlig:
ND Däckmaskiner som bidrog med extra-ljusen, MG-Rental som bidrog med el-verket, Ulf som lånade ut sin terrorist-buss till oss, Anders Roos för däck och alla goda råd samt Annika som kom förbi och hjäpte till i depån. Nästa år ska vi köra alla 24 timmarna och ta målflaggan!

Som en uppvärmning inför helgens 24-timmars på Mantorp Park, är vi tre personer från Viper Club Nordic som ställt upp med ett lag i Jonas Langes långlopps-tävling i gocart på www.gokartstockholm.se nere i Hammarbyhamnen.

Reglerna är enkla: Flest varv vinner – fyra förarbyten måste göras under den timmen som tävlingarna pågår, sedan är det bara att nöta. Namnet på vårt lag? Team Viper så klart!

Efter information är det dags för kval. Eftersom jag kört mest på banan får jag ge mig ut för att försöka sätta en bra tid. Banan är snabb, det har körts en hel del innan vi ger oss ut med 11 bilar. Efter 15 minuter har jag lyckats sätta 00:35.00 som räcker till en fjärde startplats – game on!

Vi beslutar oss för att köra 10-12 minuters pass, detta för att få ihop till minst 4 förarbyten. Rullande start bakom en gokart, efter start/mål-linjen är det race!

Smeden Anders tar första passet så jag får vila en stund. Efter ett par varv kommer han in i ett bra tempo så vi låter honom köra en kvart innan det är dags för mig att sätta mig bakom ratten.

Kommer snabbt in i  tempot men när jag hamnar mellan Jonas Lange och Daniel Persson så blir det lite mer folkrace över det hela och jag är helt slut när det är dags för byte igen.

Efter en timme fylld av incidenter och gula flaggor ser tabellen ut som följer:

1. Göta Källare – 102 varv
2. Miss Chiefs – 101 varv
2. The Cock Rockets – 101 varv
4. Diggelo – 100 varv
4. Team Agera – 100 varv
6. Blyfot United – 99 varv
7. Fiber – 98 varv
7. Greven – 98 varv
7. Team Viper – 98 varv
10. Racing Rascals – 96 varv
10. Amex – 96 varv

Nästa race är 17:e november, då jävlar Jonas, då kommer du inte förbi lika lätt!

Då så, med endast 3 dagar kvar börjar vår kreation ta form: Angry Bird!

Corollan har lättats på ALLT onödigt, lackats i vitt, gult och rött, fått en röd tuppkam samt täckts med fjädrar!

Vi ska alltså köra 24 timmar med denna bil, startar 12:30 på Mantorp Park ihop med 39 andra bilar. För roligaste bil får man 10 extra varv, roligaste kostymer 10 extra varv – så vi får se om vi inte lyckas vinna någon av dessa bonusar!

Hur som helst: v i har lånat Uffes Transit-buss, blivit sponsrade med ett el-verk – så värme och el kommer finnas. vilket även innebär att så länge jag inte sitter bakom ratten, kommer denna bogg att uppdateras med bilder och text.

Vill du däremot se hela spektaklet live, då är det bara att svänga förbi Mantorp och heja på er favorit-fågel!

Top Gear ska få en svensk tidning och i dag är det releasefest för den nya tidningen hos Audi Showroom, Hamngatan 17, mitt i Stockholm.

Alla man känner i bilkretsarna är på plats och det körs på Top Gear test-bana med hjälp av XBox, pedaler och ratt.

Jeremy Clarkson, Richard Hammond, James May och the Stig var alla inbjudna men var tyvärr upptagna med inspelning av nästa säsong någonstans i Europa. Vi får alla ett x av den purfärska tidningen, ska bli kul att se hur den tas emot här i Sverige, det finns ju ingen riktigt glassig livsstils-tidning för oss bilälskare.

Hela järngänget från Gran Tursimo Event-resorna beslutar sig för att käka på TGI Fridays precis bredvid och jag lyckas få skjuts i Fredriks Ariel Atom dit. Aldrig har varvet runt Sergel-fontänen varit SÅ roligt som på ställ i en Atom

En rejäl burgare och ett par öl senare är man redo för Cafét och efter ytterligare ett varv i Atomen ramlar jag in på stället. Det köps drinkar till höger och vänster och det hela spårar ganska snabbt. Vacklar hem runt 2-snåret, morgonen kommer bli jobbig….

Vaknar av att regnet smattrar mot taket – ingen brådska ut på banan med andra ord. Trots det dåliga vädret så är folk ute och kör för fullt ute på Ringen redan.

Frukost, utcheckning och sedan rullar vi ner till Ringen. Idag är det vanlig turistkörning, vilket innebär att ALLT som rullar och har en nummerplåt släpps ut på banan inklusive stora bussar med pensionärer, fatta att komma upp bakom den vid Flugplatz!

Vi spänner fast allt bagage ordentligt i baksätet och ger oss ut på ett första varv med Diesel-Doris på Ringen. Trots att vi sitter i en familjekombi som drivs av en diesel så är farten runt banan häpnadsväckande hög, snacka om folk i sina Porschar blir förvånade när en matt-svart V60 dyker upp i deras backspegel och vill om.

Första varvet görs på 10:31. Will släpper av mig i Brünnschen och ger sig ut igen.
Under tiden jag står och väntar på att han ska dyka upp hinner folk sätta två bilar i räcket framför mig – illa! Efter två varv blir jag upplockad igen och snabbaste varvtiden är numera 9:25, inte alls illa!

Vi tar lunch på Devils Café, en rejäl burgare, innan den långa och trista hemfärden till Göteborg påbörjas.

Plockar upp mitt nya pass och beger mig ut till Arlanda för att ta flyget till Göteborg. Har blivit medbjuden av kompisen Will till Frankfurt för att gå på den 64:e Motormässan, det kan man ju inte tacka nej till!

Tar mig in till GBG City och lunchar med Will. Får låna en bil av honom och passar på att besöka lite nära och kära när man ändå är på Felkusten.
Det var 10 år sedan jag bodde i här i stan men med hjälp utav min iPhone lyckas jag ta mig över till Hisingen och Sjölands för att hälsa på min Viper-broder Dan.

Tillbaka in till city for lite ärenden, fika med systrarna Fagerhag, lyckas tappa bort bilen, hittar den igen och återvänder till Hisingen för bilbyte och färd ner till Tyskland.

Will dyker upp i sin Volvo V60 med nyinstallerat Polestar trimpaket. Dessutom är bilen foilerad mattsvart med tillhörande Ringen-logo på huven utav Autostripe – nice!

Färden genom Sverige och Danmark är rask och inget att orda om. Det ser ut som om vi kommer att vara på plats i Frankfurt innan 04:00 med en hel dag på mässan.

Någon timme efter midnatt hör vi dock en smäll, bilen går in i fel-säkert läge  och vår fart reduceras till 80 km/h – satan. Vi stannar vid en mack och ringer Volvo-assistans. En dryg timme senare står bilen på en bärgare och vi letar desperat efter en hyrbil.

Vid 04.00 sitter vi i en sunkig Opel Merida på väg till närmaste Volvo-verkstad. Med tanke på att vi är i Tyskland och det är helg lär vi inte se en skymt av V60:n förrän på måndag. Så vi beslutar oss för att sova kvar i Opeln utanför Volvo-verkstaden (finns ändå inga hotell kl. 04.30) så kanske vi kan få någon att titta på bilen under lördagsmorgonen.

Vaknar vid 08:00 och tar frukost på en vägkrog. 09:00 står vi utanför Volvo-verkstaden och naturligtvis är det ingen som jobbar helg. Dock verkar Ford-verkstaden bredvid vara öppen så vi ber dom slänga ett öga på bilen. Sagt och gjort, det visar sig snart att en turbo-slang som hoppat av och får sättas på plats igen.

Vi kommer fram till Frankfurt och IAA Motormässan på eftermiddagen.
Det är knök-fullt i alla hallar och vid de populäraste märkena går det knappt att komma fram. Vi gör dock så gott vi kan och kämpar hela eftermiddagen med att kika på diverse godbitar från Ferrari, Lamborghini, Porsche och Bugatti.

I Lamborghinis monter ser man att matt-svart är långt ifrån ute.
Nya Porsche 911 991 ser fet ut, frågan om det även har inverkat på vikten av bilen?
Tar massa bilder men eftersom man inte är ensam på golvet, blir det mycket skräp – nästa gång får man nog fixa pressbiljett!

Via Facebook får vi veta att en hel hög av våra vänner från Sverige är nere och kör på Nürburgring Nordschleife så två timmar senare checkar vi in på pensionat Pitlane och jag tar min första dusch på två dagar. Middagen äter vi på Pistenklause ihop med alla de andra svenskarna. Det visar sig att söndagen ska bjuda på regn, så vi hänger kvar – ingen brådska upp i morgon….

Nu för tiden värderar man sportbilar efter en annan måttstock än acceleration, inköpspris och passform på inredningen. Det tal som blivit viktigt för hur snabb en bil är heter varvtid, varvtid kring världens mest krävande bana, den 20 830 meter långa Nürburgring Nordschleife även kallad Ringen eller Det gröna helvetet.

2008 sattes tiden 7:22.1 utav en Dodge Viper ACR, ett rekord som stod sig till sommaren 2011. Denna sommar återvände Chevrolet med sin Corvette ZR1 och nya Michelin Pilot Sport Cup däck och slog Viperns tid med 7:19.6. Denna tid har ytterligare putsats utav Lexus med deras 2,8 miljoners bil, LF-A till otroliga 7:14.6.

Dodge SRT-team visste deras bil kunde vara snabbare så dom plockade ut två 2010 Dodge Viper ACR från ett show room i Texas och återvände till Nürburgring med dessa + en ACR-X, specialversionen som inte är gatulegal.

Efter dagens körning satte Viper ACR ett nytt rekord för serieproducerade gatubilar på 7 minuter och 12 sekunder.

Dessutom går det rykten om att ACR-X satt en tid under 7 minuter….

Vaknar 05.00, en halvtimme innan klockan ringer – nåja 5 timmars sömn är alltid något. Bor hos Johan och Doris i Mora igen, centralt, parkeringsplats för bilen – toppen!

Gör frukost och förbereder allt jag ska med mig under dagen: vattenflaskor, sportdryck, energi-gel och tabletter, gps-sändare, pulsklocka, nummerlappar och tidtagningschip. Klär på mig, packar ihop allt och går ner till bilen utanför.

Monterar ihop cykeln, sätter på mig cykelskorna och pumpar däcken stenhårda – allt för att maximera farten på asfalten och grusvägarna. Låser bilen och rullar till området för bussarna upp till Sälen. Lämnar ifrån mig cykeln som lastas i en DHL-lastbil och sätter mig sedan på bussen.

En timme senare är vi framme vid Vasaloppsstarten, den riktiga i år!
Cykeln anländer strax efter mig, jag monterar nummerlappen på styret och tröjan, rullar sedan bort till starten för att hitta fålla nr 6. Min tid på 4:01 från 2010 räckte inte ända fram till första ledet av motionärer, får nöja mig med andra motionärs-ledet.

Klockan 09:00 rullar eliten iväg och en kvart senare är även första gruppen motionärer iväg. Jag får vänta ytterligare 5 minuter innan det är dags att påbörja trampandet till Mora genom skogarna.

Det hela inleds med den välkända kilometerlånga backen. Jag går ut hårt och ligger faktiskt först i gruppen under en tid innan jag kroknar och tvingas släppa förbi folk. Banan är i år snustorr, vilket gör att det stundtals är svårt att se pga av allt damm. Mun och hals blir snabbt som sandpapper och innehållet i mina vattenflaskor minskar oroväckande snabbt.

De första 20 kilometrarna är bara backar men eftersom jag vet att det blir lättare framåt slutet, ligger jag på allt jag orkar nu i inledningen. Snart börjar dock min rygg göra sig påmind och jag tvingas att sträcka ut den så ofta det går.

Konstaterar dock att det inte finns en enda rot på någon av stigarna, däremot finns det gott och sten, vassa och stora vilket resulterar i punkteringar för folk – mina slanglösa och punkteringssäkra (näst intill) hjul är värda varenda tusenlapp! Dock resulterar min hårdpumpade däck i en rejäl stöt upp i min ända varje gång jag kör över en sten och jag börjar snegla avundsjukt på folket med heldämpade cyklar. Teodors cykel skulle regera på det här underlaget!

Fram till 30 km i Tennäng är det sedan nerförsbacke, nästa år blir det Furious Fred-däck på min cykel, mindre mönster = mindre rullmotstånd!

20 kilometer av backar upp till Risberg och Evertsberg kommer sedan innan det är en rejält lång nedförsbacke ner till 60 kilometers-skylten. Det är häftigt att ligga i 40-50 km/h på grusvägarna i skogen, ett felskär här ute och man är historia, vilket två killar visar oss lite längre fram.

Vid halv-tid, 45 kilometer, visar min klocka 1:58, 2 minuter har jag tjänat in. Fortsätter jag så här kommer jag uppnå årets mål: under 4 timmar!

Sista jobbiga backen kommer när man har 35 kilometer kvar, upp till Oxberg, sedan börjar den relativt lätta resan hem. Men vid det här laget börjar mina ben säga ifrån och min rygg har för länge sedan givit upp. Så de två sista milen blir långsamma och plågsamma, har dock 60 minuter på mig.

Lyckas håll farten någorlunda och rullar över mållinjen på 4:52:34 dvs 9 minuter snabbare än 2010. Med tanke på den mängd jag tränat, att banan nästan var 4 km längre och att antalet km asfalt minskat, få jag väl vara nöjd med årets prestation.

Slutar på plats 530 av 6000 startande eller som 121:a motionär i mål, över en timme efter vinnare i elitklassen och 40 minuter efter snabbaste motionären.

Om man nu än en gång jämför med 2010 års lopp så är jag 4 minuter snabbare till Mångsbodarna men hela 10 minuter efter i Evertsberg, dvs jag tappar nästan en hel kvart på dryga 20 km. Men trots att banan nästan är förläng med 5 km lyckas jag jobba in 23 minuter in i mål.

Snabbare däck, mer träning med fokus på backe och distans samt mer sömn och en ordentligt masserad rygg kommer ligga som grund inför CykelVasan 2012!

Karta, profil och pulsdiagram >>

CykelVasan 2010 >>

Får min medalj, packar in cykeln i bilen och byter om. Nu väntar bara 4 timmars tråkig bilfärd hem….

Dags för den tredje tävlingen i Polska föreningens gokartserie. Första loppet gick inget vidare, hamnade på en 13:e plats men vad som är värre är att jag missat tävling nummer 2, var på Anderstorp med Viper-klubben istället. Så jag ligger på 22:a plats i resultatlistan när jag anländer till Norrköpings gokart-anläggning.

Två tidskval sedan kommer vi delas upp i A, B och C-final, 8 bilar i varje final. Jag startar i den halvsnabba gruppen men eftersom det är första gången för mig på denna bana, är mina 6 varv alldeles för långsamma. När alla har kört sina första varv, räcker mitt 0:42.6 till en 12:e startplats – not good enough!

Får lite tips av folk som varit här i går och tjuvtränat, mina nästa 7 varv känns snabbare och en titt på skärmen visar att jag nästan skalat av 1 sekund. Tyvärr räcker det inte hela vägen, utan jag får nöja mig med första startrutan i B-finalen.

Vi ställer upp oss på griden, slut på leken – nu gäller det! Grön ljus, nu kör vi – lyckas få till en bra start och flyger över bron. I 8 varv kämpar jag med att hålla alla bakom mig, bitvis drar jag ifrån – bara för att tappa allt i en av kurvorna. Kämpar dock vidare och lyckas hålla min ledning ända in i mål.

Detta ger mig en 9:e plats totalt idag – 22 poäng och en XX plats totalt. Nästa lopp är den 3/9 i Enköping, på min födelsedag – får hoppas att jag får en A-final i present!

Lördag 2 juli

Vaknar i Göteborg alldeles för tidigt. Planet går från Landvetter kl.08.10 Tar mig ner på stan och lyckas hitta flygbussarna. Resan ut ur stan tar tid, inte pga trafiken, utan pga alla Maiden fans som inte har pengar att betala för sig när dom kliver på bussen. Efter mycket om och men rullar vi äntligen ut till flygplatsen. Har redan checkat in så det är bara att sätta sig vid gaten och vänta.

Landar på Bromma 09:05, hittar Malin ute på parkeringen och får en frukost från Petite France i knät – trevligt! Får skjuts hem och hinner med en dusch och nya kläder, greppar väskan med dator och kamera, sedan är det dags att ta sig till Centralstationen och bussen ner till Skavsta.

Ulf möter upp mig, jag säger hej då till Malin och kliver på bussen 10:30. Lördag morgon och det är tvärstopp på Essingeleden, vad gör alla dessa människor i sina bilar så här dags?

Nere på Skavsta möter vi fler av GT Polonia deltagarna och tar en öl ihop. Påstigning 13:30 och en timme senare är vi nere i Poznan. Utanför väntar en limousin på oss alla och under resan in till hotellet sänker vi en flaska vodka ihop, bra start på denna vecka.

Hotellet är riktigt fräscht och vi får rum på 8:e våningen. Vi slänger av oss vårt handbagage (resten ligger i Corvetten) och går ner till det stora köpcentret för lite lunch. Sedan är det bara att invänta Eurotransport med alla bilarna.

Dom dyker upp sen eftermiddag och vi hinner äta middag innan dom får av alla fordonen. Ulf och jag packar ur bilen och släpar upp det hela på vårt rum och sedan blir det drinkar nere på Crime Story.  Orkar knappt borsta tänderna innan jag stupar i säng.

Söndag 3 juli
Vaknar och går ner till gymmet före frukost, träffar på tjejerna från Victorias Secret, trevligt. Frukost och sedan är det bara att invänta bilarna som kommer från för-festen i Sopot.

Det dröjer inte många timmar förrän hela planen framför hotellet är full med sportbilar. 15.00 drar vi all ner till city är en del spärrats av för att vi ska kunna vissa upp vad våra bilar kan. Blir mest åka fram och tillbaka för mig men för andra blir det både burn-outs, donuts och t o m plåtskador.

På kvällen är det dags för invigningsmiddag på hotellet. Vi hälsas alla välkomna av Peter Ternström och bjuds på mat, vin och öl. Eftersom vi är i Polen fixar jag fram en flaska Zubrowka (Bisonvodka) till vårt bord och sätter därmed ribban för resten av veckan – skål!

Resten av kvällen är en dimma, ser på telefonen att vi varit på Crime Story vid 01:30 och på något sätt har jag tagit mig tillbaka till hotellet därifrån, bra jobbat Martin!

Måndag 4 juli
Idag är Ulf bakfull, vilket jag tycker funkar bra, för då snackar han inte så mycket!
Det är första dagen på Tor Poznan så vi packar bilen full med hjälmar och annat som kan behövas. Vi börjar med några långsamma varv, banan är ny för båda två. Tiderna (när video boxen funkar) är 2 minuter plus, duger inte, så jag dumpar den ständigt bakfulle Ulf i lunchtältet och sätter en instruktör i passagerarsätet istället.

Vi tar ett par varv där han visar linjen för mig, mycket lärorikt. In i depån, in med några VIP-passagerare – nu kör vi! Är snabbt under två minuter, vilket är godkänt och avslutar dagen med en stark 1:54-tid. Tyvärr krångade Video-boxen så ingen film på detta. Ulf sätter till slut 1:56 och med det känner vi oss nöjda för dagen, hemfärd till hotellet, dusch och lite drinkar, idag är ju amerikanska nationaldagen så de måste man ju fira!

Middag står Tapas Bar nere på torget för, så vi knallar ner. Det dröjer inte länge innan det står ett helrör på bordet igen och när det är slut kommer nästa in. Kommer på att jag glömt mina cigarrer på hotellrummet, så jag rycker en cykel-taxi. Stackars kille, han har nog aldrig cyklat så fort med en turist men jag ersätter honom ordentligt för jobbet.

Kvällen fortsätter i rasande fart och jag har ingen aning om hur jag tar mig hem men jag slocknar med kläder och skor i sängen.

Tisdag 5 juli
Min tur att vara bakfull – Ulf får köra ut bilen till banan idag för jag är inte ens i närheten av att var nykter.

Vid lunch har jag väl börjat bli bakfull – och Corvetten är redo för byte av bromsbeläggen. Vi rullar in bilen i verkstadstältet och tar något att äta medans mekanikerna jobbar på bilen.

Tyvärr visar det sig snart att det inte bara är bromsklossarna som är slut – har på något sätt lyckats tappa två av styrtapparna i ena oket så det ser ut som om det är slut-åkt för denna gång. Men vi är ju i Polen så mekanikerna lånar en styrtapp och lovar att dom fixar två stycken till mig tills i morgon, toppen!

Ulf och jag packar ihop och drar oss tillbaka till hotellet, tröstar oss med öl, sprit och en middag. Är ganska sliten och nedstämd, så vi gör slag i saken och lägger oss tidigt, i morgon kommer bli en tuff dag med broms-meckande, körning, avslutningsmiddag + stora festen på hotellet – god natt!

Onsdag 6 juli
Frukost och ner till banan i god tid för en gångs skull. Det visar sig att en verkstad har svarvat till tapparna åt mig och att dom åkt bort för att hämta upp dom. Tar en timme genom morgon trafiken men sedan har jag två stycken egentillverkade tappar i handen. Men var är den som som använde som mall? Katastrof, det visar sig att den ligger kvar på verkstaden, bara att åka och hämta – jävla skit. Så vi har minst två timmar att slå ihjäl innan det blir åka av.

Dessutom har en timme vikts till förarprov med betygsättning utav alla instruktörer. Ulf roar sig med att åka med i diverse olika bilar medan jag sitter och surar inne i lunchtältet.

Strax efter 14.00 komme vi och börjar med några lugna varv för att nöta in de nya klossarna, Johanna hänger med i bilen. Tyvärr har det hänt något med bromsvätskan så bilen tror det är fel på bromsarna och slår av på gasen när man försöker accelerera för fort. In i depån, stänga av anti-spinn-systemet, sedan är det bara att köra.

Det blir avbrott för förarproverna, som vi naturligtvis deltar i, går väl så där, tror varken jag eller Ulf kommer plocka hem  några priser i kväll. Men när banan öppnar igen för en sista timme, är vi först ut och börjar nöta varv efter varv.

Lyckas med 1:54.37 trots strul med anti-spinn-knappen och en riktigt dålig sista kurva. Filmen ovan innehåller t o m ett varv från helikoptern som flög över oss.

Sedan är det dock Ulfs tur och han matar på ordentligt och lyckas bättre än mig i sista kurvan med 1:53.95 som bevis – jävla skit, sista gången han får vara min co-driver. Nedan är en jämförelse av våra snabba varv.

Men allt roligt måste någon gång ta slut, så vi svänger in i depån för att packa bilen full inför transporten hem. Vi fyller bilen med öl och packning, plockar med oss våra party-kläder och får skjuts av Peter Stavling hem till hotellet, tur att Porscharna har baksäten!

På hotellet är det full fart så vi duschar snabbt och bjuder in folk till för-fest uppe i vårt rum. Middag, Victoria’s Secret-modevisning sedan brakar det hela loss. Runt tolv-snåret blir man lite hungrig men det är inget problem här i Polen, ALLT ä röppet så länge det finns folk på gatorna. Så jag väljer en Kina-krog för att stilla min nattliga hunger. Tillbaka på hotellet fortsätter festen och när jag kommer tillbaka står det naturligtvis ett helrör på vårt bord och väntar.

Runt två-snåret dyker Will upp med en pizza som vi utan problem får sitta och äta på inne i hotellets bar, tydligen kör dom ut pizzor ända fram till klockan 04.00 på morgonen om man skulle behöva – oslagbart!

Vet inte riktigt när jag ansluter till den redan sovande Ulf uppe på rummet men det är tur att vi ska flyga hem i morgon, eh idag!

Torsdag 7 juli
Frukost, taxi ut till flyget som tyvärr är 2 timmar försenat. Väl på Skavsta fungerar dock allt som det ska och vi sitter snart på bussen hem.

Får sms om att bilen kan hämtas upp i morgon, fredag kl 11.00 ute hos Eurotransport, service på hög nivå – kommer nog aldrig mer köra bilen till banträffarna!

Tar tåget från Centralen 13:05 ihop med Johan Jarl och Magnus. Under de fem timmarna som resan tar hinner vi avverka ämnen som motorsport (båda herrarna jobbar på Öhlins), cykling, skidåkning och samtidigt få i oss en hel del öl.

18:00 anländer vi till Sveriges baksida och åker ut till Bruhns lägenhet för att dumpa väskorna och göra oss klara för kvällens konsert.

Det har blivit dags för Iron Maiden igen, för fjärde gången. Förra årets konsert ute på Stora Skuggan gick till historien som världens regnigaste och trots att bandet nog gjorde den bästa spelningen någonsin gjorde blötan och kylan att det hela aldrig riktigt lyfte.

I år spelar dom inför ett fullsatt Ullevi, vilket märks när vi stannar för en snabb burgare på Burger King. Göteborg har invaderats av svartklädda hårdrockare vilket gör att det för första gången är kö till herrarnas toaletter och tomt på damernas. Vi hinner med en öl på Hard Rock Café innan vi tar oss till våra sittplatser på Ullevi. Ronnie med svågern Martin ansluter, det inhandlas ett antal 5-pack öl, sedan kan konserten börja!

Precis som förra sommaren är kvällens spellista (se nedan) en blandning av gammalt och nytt och 56 245 fans ser till att Iron Maiden presterar sitt yttersta i Göteborgs-natten. Personligen tycker jag att ljudet sög i början, det verkade som om det var något fel på fördröjningen mellan högtalartornen men problemet löste sig under kvällen.

Av det fyra Maiden-spelningar jag varit på under åren så hamnar nog denna på sista plats i rankingen, kanske beror det på ljudet, arenan eller det faktum att jag satt på en läktarplats för första gången.

Spellistan

1. ”Satellite 15… The Final Frontier” (from The Final Frontier, 2010)
2. ”El Dorado” (from The Final Frontier, 2010)
3. ”2 Minutes to Midnight” (from Powerslave, 1984)
4. ”The Talisman” (from The Final Frontier, 2010)
5. ”Coming Home” (from The Final Frontier, 2010)
6. ”Dance of Death” (from Dance of Death, 2003)
7. ”The Trooper” (from Piece of Mind, 1983)
8. ”The Wicker Man” (from Brave New World, 2000)
9. ”Blood Brothers” (from Brave New World, 2000)
10. ”When The Wild Wind Blows” (from The Final Frontier, 2010)
11. ”The Evil That Men Do” (from Seventh Son of a Seventh Son, 1988)
12. ”Fear of the Dark” (from Fear of the Dark, 1992)
13. ”Iron Maiden” (from Iron Maiden, 1980)

Extranummer

1. ”The Number of the Beast” (from The Number of the Beast, 1982)
2. ”Hallowed Be Thy Name” (from The Number of the Beast, 1982)
3. ”Running Free” (from Iron Maiden, 1980)

Kvällens avslutas med några öl på Bryggeriet innan jag tar spårvagnen hem vid 02:00. Om 4 timmar ska jag upp och ta flygbussen ut till Landvetter för att flyga hem till Bromma, sätta mig på bussen til Skavsta och flyga ner till GT Polonia i Poznan! Tur att bilen redan är på väg, i Karlskrona har folk sett den….

Med Corvetten på väg ner till Polen med hjälp av Eurotransport, kan jag snart börja fokusera på veckan som ligger framför mig:

För till helgen börjar sommaren fetaste event: Gran Turismo Polonia anordnat för 7:e året i rad utav Gran Turismo Events. Vi pratar om 3 dagar på Tor Poznan i Polen, mitt födelseland. Har aldrig deltagit i detta event tidigare så förväntningarna ligger på topp. Men eftersom det är Peter Ternström och Jens Sverdrup som anordnar det hela är jag inte det minsta orolig eller vad sägs om följande program:

Fredag: För-för-fest i Karlskrona, anordnad utav Acerra Events och Björn Lagercrantz.
Lördag: För-fest i Sopot, Polens svar på Visby och
Söndag: Officellt öppnande av eventet med city-race i Poznan och galamiddag på kvällen.
Måndag-Onsdag: Bankörning på Tor Poznan
Onsdag kväll: Galamiddag, modevisning och efterfest för deltagarna och VIP-gäster!

Med dom sista bitarna på plats kan jag snart gå in i race-mode, men först blir det Iron Maiden-konsert i Göteborg!!

Som jag hade sett fram emot denna spelning!

Jag var ett stort fan av Nirvana på den tiden det begav sig och efter att ha sett Foo Fighters som förband till Prodigy på Hovet i Stockholm 15 november 1997 så köpte jag deras skivor och har varit ett trogen fan sedan dess.

Med konserten från 2008 i bakhuvudet, då dom spelade som avslutande band i en extremt kort timme på ”Where the action is”  ute i Stora skuggan, klev jag in på Stockholms Stadion med höga förväntningar på kvällens konsert.

Och jag blir inte besviken, de rivstartar med tunga ”Bridge Burning” och  ”Rope” från nya plattan ”Wasting light”. När sedan Dave Grohl säger att dom kommer spela så länge dom orkar, vet jublet inga gränser!

Nya skivan blandas med de gamla hitsen, vissa har hunnit bli 16 år gamla, tiden går fort när man har kul.

Efter 2 timmar har mörkret börjat lägga sig och efter en efterlängtad ”Everlong” tackar bandet för sig och lämnar scenen för denna gång.

Själva spelningen var nog en av de bättre jag varit på men fan vad själva ljudet och mixerbordet sög, tyvärr – den där kvällen 2008, när solen tittade igenom de svarta molnen, när Dave Grohl uppe på scen ber arrangörerna om att bara få spela ”just one more song” – det ögonblicket kommer fortfarande vara mitt favvo-Foo-Fighters minne!

Spellista
Bridge burning
Rope
The pretender
My hero
Learn to fly
White limo
Arlandria
Breakout
Cold day in the sun
Long road to ruin
Stacked actors
Walk
Monkey wrench
Let it die
Generator
Times like these
Young man blues (Mose Allison cover)
All my life
Skin and bones
Best of you
Tie your mother down (Queen-cover)
Everlong

Kolla in min Spotify-lista om du lyssna igenom ovanstående:
http://open.spotify.com/user/daviper/playlist/5C64RuoUJQWkzMMvslBZQP

Kvällen avslutas som den startade, med öl, denna gång på Storstad.

Då var det dags för Europas största Viper-träff igen – Viper-klubbens Vårmönstring, nionde i raden, på Anderstorp denna gång. Hade inte tänkt följa med i år, har en del smärtsamma minnen från den banan men folk ringde, tjatade och när sedan Robban erbjöd både sängplats och ett passagerarsäte i hans Telverket-Viper var det svårt att säga nej!

Så jag anslöt Robert i hans Lambo-orange-färgade RT/10 i Södertälje + Anders med sambo i hans röda RT/10. Under den regniga färden ner till Anderstorp och Toftaholms herrgård, anslöt sig fler och fler Vipers till vår lilla karavan.

Under lördagen lyckades vi pricka in de få regnfria timmarna som helgen skulle bjuda på och hade en fartfylld dag på Anderstorp. Förutom en massa turer i diverse olika Viper, bl a Sveriges enda Dodge Viper SRT-10 ACR, fick jag uppleva dryga 4 minuter av himmelriket i Fredriks Ariel Atom, kolla in videon på YouTube:

Kvällen börjar sedan med öppnandet av min Dodge Viper-brandade lattjo-lajban väska innehållande Jack Daniels och fyra glas, sedan gick det bara åt ett håll – utför!

Vaknade upp på söndagen, blåste 0,2 promille och fick sätta mig en timme för att hamna på rätt sida om den lagliga gränsen. Men det fanns gott om saker att göra: bryta sig in i folks bagage luckor där dom glömt kvar nycklarna, tömma bagageluckor på vatten som blivit översvämmade under nattens häll-regn, klistra ihop schweizarens kolfiberhuv som blåst upp över hans vindruta under färden i fredags.

Helgen avslutas med en riktigt jobbig färd hem i spöregnet – när vi passerar Mantorp Park tänker jag på alla stackars satar som bott i tält under de senaste 3 dagarna av Gatebil och är tacksam för den torra sängen man haft.

A couple of weeks ago I joined the Polish go-cart club down in Hammarby, to become one of  the 30 people that get to race in the 2011 cup.

The 2 qualification races went so so and I got the second starting place in the B finale. Me and Martin fight all the way until the last lap where I make an error and he gets the last starting place in the A finale. Still, my fastest lap-time is the third fastest of the day and that’s what counts in the end.

So today, I’m out in Upplands Väsby for race number 1. It’s not my favourite track and there is always a chance you end up with one of the old engines in your cart. I start out in the fastest group but the cart I get has no power what so ever out of the corners. So I get moved down a group and this time the gas pedal gets stuck and I drift thru the corners the whole 7 minutes.

All of this give me just a sixth starting position in the B finale and it will take a great deal of work for me to get myself to the last spot in the A-finale. Anyway, I have to give it a shot and in the first corner I get my chance to pass 3 carts in the commotion of a crash. I really work hard to gain on the last 2 but after an error I get past by one cart. In the end, a fourth place is all I can manage.

But at least I get to drive a Corvette home. Next stop for the POL CART cup is Leksand, Dalarna on the 18th of June. Unfortunately, I’m on Anderstorp with the Viper-club, racing my V10 on Scandinavia’s only F1-track!

And with summer just around the corner, it is time to get the Dodge Viper rolling for those hot summer nights.

With the Corvette all dressed up and ready to for Mantorp Park on the 27th of May, I drive the Viper out to Anders at Tyresö Gummi & Motor. Fuel injector number 6 has been giving me trouble since Warsaw and even though I replaced it with a new one, it still get the ”CHECK ENGINE”.

Anders hooks up the car to the computer and finds out there is no power to the fuel injector. Hopefully there’s just a loose cable somewhere and no damage has been done to the engine while I was driving home from Poland.

So I take the bus home, get some work done until it’s time for the first mountainbike ride of this year! Teodore picks me up in his car and we head out to Hellasgården for the classic ”Gröna/Blåa-spåret” that I have been riding since 1991. We start up in Hästhagen and head around the lakes. The weather stays sunny and the expected rain doesn’t show up. Teo gets the ”Rookie of the year” award for keeping up with me round the 17 km long track.

With 3 months left until ”Vasaloppet på cykel”, this is now part of my weekly training routine, do you want to join me?

Monday 25th of April
I wake up at 0600 on the ferry between Malmö and Travemünde. Me and my co-pilot Tobbe are on our way to Nürburgring in Germany in his Subaru Impreza GT. Finally, it’s time to travel down to the holy grail of tracks, the Mecca for petrol heads like me who enjoy drive a car to it’s limits and then push it just a little more. It’s time for Gran Turismo Events trackday at the Nürburgring!

The three weeks up until today has been a pain, with so much work needed to be done on the car before it could be shipped down to Germany. Ok, so the week up in Åre was not the smartest thing but I needed some time away from everything. But Corvette is waiting for us down in Germany. We have packed the Impreza with cameras, helmets, computers and all the other stuff you need to survive a week away from home.

First stop yesterday was at Elmia Car Show. I had lots of friends that were attending the show with their cars and since we’re passing by, why not stop and take a look?

We meet up with Johan from Mora. He is there with his Charger-69, a real show stopper and crowd pleaser. We also checked out Elizas Subaru, Jezzicas Supra and said hello to Tezzan.

Arrive in Germany at 0730, we are in Nürburg 6 hours later. Meet up with Ronnie and Charlie, lunch at the Dorint hotel, check in and go to RSR for the Corvette and Ronnies Viper.

Dinner is at 1900 with a briefing for the following 3 days. Tomorrow will start with a guided tour of the Nordschleife at 0800.

Tuesday 26th of April
The sky is blue over the Ring this morning. We have the Nordschleife all to ourselves today so there is no time to waste.

We divide into groups of 10 cars and follow a instructor from RSR around the track for some useful tips and tricks about the ever changing track that is the Nürburgring.

Two hours later I’m behind the wheel of the Subaru with Tobbe next to me and Christof in the back seat. 2 laps is what I do before its time for Tobbe to make his first ever lap around the Ring.

Unfortunately, the Impreza decides to start leaking oil and we have to park it and let it cool down before we start looking for what has broken.So its time to see what this winters upgrades have done to the Corvette and see if I can beat my brothers lap time of 09:25.49.

After my first 3 laps I’m disappointed, I’m still doing 10-minutes-laps. 2 more laps and I’m at least down to 9:30. But I need help to shave of the least 5 seconds so I manage to get myself a true Ring-meister into the car, Peter Frösell.

He lets me drive the car for one lap, just observing how the car fells and what lines I’m using. The next lap is the most uncomfortable time I’ve ever spent behind a wheel of a car, I go faster and brake less than ever before with Peter constantly giving me (well yelling) advise on what to do or not to do. The result is amazing, I shave of 8 seconds in one lap and if there had not been an accident with yellow flags and a truck out on the track, who knows how much faster I would have been. For now, 9:22.72 will do.

Peter offers me a passenger ride in his Renault Megane RS Cup – I’m in for the ride of my life! 8 minutes and 17 seconds later we’re back in the pitlane. I’m so car sick but smiling like a small child on Christmas Eve. Peters speed thru the corners was amazing and remember that we where in a standard car. I wonder what he could do behind the wheel of my car.

But the track is closing for today and it’s time to sort the Impreza out. We start of with buying oil and head back to the hotel for some after-track repairing of the car.

There is a massive oil spill after the Impreza. Turns out one of the bolts from the valve cover have disappeared. So now there is a hole leaking out the oil mist from the valves, no biggie but the 800 degree Celsius turbo next to the hole could cause some serious trouble. We duct tape the hole for now and decide to find a new bolt somewhere in town tomorrow after the track time on the GP track.

Dinner with the gang at the Cockpit, we make it a early evening, hoping that the weather forecast is wrong and that the rain will go away during the night.

Wednesday 27th of April
It’s not raining outside when we wake up, so Tobbe and I head down for some breakfast.

The plan is to drive the Vette for the 4 hours we have rented the GP track, lunch, helicopter ride round the track and then we’ll try to patch the Subaru together.

When we arrive at the track, the rain is pouring down and the helicopter ride is cancelled due to the rain and clouds. We manage a couple of laps before they have to close down the track because of bad visability.

We park the Vette in the garage at Dorint and head to Rent 4 Ring with the Subaru. The missing bolt is a special one but the guys start making one of their own and the car is soon as new again. We have lunch up by the castle and since the weather is not improving, it´s time for some Bitburger at the hotel.

Dinner at the Tiergarten and then the evening just explodes into drinks and shots at the Cockpit bar. I manage to get myself into bed at 0430 – well its supposed to rain in the morning anyway.

Thursday 28th of April
I wake up 4 hours later and it’s raining outside. Breakfast and down to the Nordschleife in the Impreza. It’s stopped raining so Tobbe and I head out for some laps.

It’s Tobbes first time behind the wheel of a car on the Nürburgring but he is doing alright.

When we return to the pit, he’s down to 10:38 BTG. Lunch at the Devil’s Diner and while Tobbe heads to the hotel for his helicopter ride, I start getting the Corvette ready for some last laps.

I varm up the Corvette with two laps, fill it up with 98 RON and pick up Tobbe for a last check around the track. I manage a 9:17 BTG before we switch drivers, Tobbe is next.

The track is almost dry and Tobbe soon is up to speed with the yellow Corvette and when we roll into the pits, he has managed a 10:12 – well done!

The times is 16:00 and we only have 30 minutes of track time left so I strap into the drivers seat and Tobbe grabs the camera for some pictures. I get out onto the track and it’s almost empty. I really try to remember al the things Peter told me on Tuesday and try to not break to much and stay on the throttle, scary as hell!

Listen to the engine, there are at least 25 places where I could have been on the throttle and shaved of even more time. But for this year, 8:57 BTG will have to do.

I head to RSR and Eurotransports trailer to drop of the Corvette. Tobbe picks me up, time for a shower before the closing dinner. As usual, our table gets the most attention – the morning after when Will is paying his bills, the lady behind the counter says ”Oooh, you must really like our bar sir”.

Friday 29th of April
Breakfast and then it’s time for the 15 hour long trip back home to Stockholm, boy are we in for a nasty surprise!

We pack the Subaru and say good buy to everyone. I check the oil and it’s way to much. So we decide to make a quick oil change just to be on the safe side. One hour later, we’re heading back home.

Lunch at McDonalds and then disaster strucks – about 50 km from Puttgarten, it’s getting time for a petrol stop. I’m behind the wheel, doing a comfortable 140 km/h. Looks like we will be home at 01:00 – great! Next there’s something black on the road, I try to stear away from it but hit it with the inside of the left front wheel. The car starts to shake and I have no other choice than to pull over to the side.

We get out of the car and realize we got a flat tire. On with the yellow vests, out with the triangle and we start to change wheel. The police soon arrives and take our statement together with our information. Turns out the rim has gotten smashed so there is n way of fixing this right here and now. So we are looking at a long trip with max 80 km/h with the shitty spare tire!

We make it to the 2230 ferry from Helsingör to Helsingborg and we finally reach Stockholm at 0700 after being awake for 24 hours straight – what a lousy ending to a great week!

I fall asleep as soon as my head hits the pillow but have to get up at 1800 to pick up the Corvette from Eurotransport in Spånga.

With the car back in the garage, I finally get back to sleep, dreaming about a sub-8-minute BTG-time!

Monday morning and I’m on a train with my friend Tobbe. He has been searching for a car, for Subaru Impreza GT Turbo and now there is one car for sale in Ljungby.

So 4 hours later, we are picked up by in Alvesta and I start testing the car. It’s 11 years since I bought by Impreza, time flies when your having fun, but the cars are still looking good. Tobbe then takes the car for a spin, we go thru all the bits and pieces, haggle a bit over the price and then the car is sold!

Money and keys trade hands, we go to Ljungby and pick up the winter wheels and start heading back home to Stockholm. This has to be one of the easiest ways to loose your license, this one seriously quick car.

So at least one problem is solved, we now have a way of getting down to Nürburgring!

Ronnie and I head out to JRM on Wednesday evening with trailer.

Everything has gone well, they discovered that I put on the brakes upside down – that´s why I could not get the air out of the system – bummer.

Anyway, up with the car on the trailer. Next stop is Autorstripe in Tyresö for a new color on he car and some sponsor striping.

Andreas takes care of the car – damn it’s gonna look very bright when its all done. Ronnie and I head back home again, no more trailer for the Corvette, it will have to get home by it’s self later this week.

With a correct rim flown in by West Coast Corvettes from California and with the help of Patrik aka Masterworks at ND Däckmaskiner, it was time to get the Vette out to JRM Racing in Södertälje for corner weights, wheel alignments and a last bleeding of the brakes.

I head up the garage, switch the original GM brake pads to Hawk racing pads and remove all stickers, lights etc so the car is ready for Autostripe to change it into a new color after JRM are ready with the car.

Ronnie from Viper Club Nordic agreed to help me get the car out to JRM so we put the Vette onto his trailer and drive out to Södertälje.

Jimmy takes care of the car, asks all the right questions like how much do I weigh, what tracks is the car to be driven on etc. Confident that they will do a excellent job on the car, we leave and head back home.

..time to put away the winter toys and bring out the real stuff!

It´s sunday morning and I’m up early:
This years first Formula 1 race is on TV from Melbourne, Australia. But I only have time to see the start before Johan picks me up in his Subaru for one week of snowboarding up in Åre, Sweden!

So I press record on my DVD-player, pick up my bags and a case of beer and step out in the street to the waiting car.

The trips is swift, with one stop for gas and a burger at Sibylla. We arrive in Åre in the afternoon and head to the 125 square meter apartment that we have rented in Luxhuset for the week. Having 3 floors with 3 bathrooms for 6 persons is a real luxury, this is going to be great!

Tobias will fly up tomorrow and Jonas, Patrick and Kenny will join us on Wednesday night, so for now – it’s just Johan and me. We start out in true after-ski-style with a beer at Dahlbom På Torget, followed by dinner at our friends house.

Monday 28th of March
It´s -5 outside and snowing. It has been snowing since last Thursday, so the top – Åreskutan – has been closed for almost 4 days now, can’t wait to get up there and dig into the powder. But for now, Johan and I stay in the lower parts of Åre. Oskar, another of Johans friends is by the WM8 so we go over Hummeln to meet up with him. Eventually we and up at Rödkullen before it’s time for a pre-lunch hot chocolate with some Rum in it.

I go back to the apartment to make some lunch, read some e-mail and check on how Tobbe is doing. Turns out he will be in Åre at around 1700, so I head out for some more snowboarding.

After 3 hours and 37 km, we end the first day with a beer at Dahlbom before I meet up with Tobbe at the train station. Dinner at Beefalo Steak & Sushi before we take a cab up to Tott and Måndagsklubben. Somehow we manage 4 cocktails in only 1 hour per person so the walk back home is really exciting. Anyway, no trouble falling asleep tonight!

Tuesday 29th of March
Colder today, but there is no wind, so maybe, maybe Åreskutan will be open!
We all get our stuff and start the journey thru the system to the top. Turns out, it’s still closed so we all decide to take the bus over to Duved instead. But first we stop for a chocolate with rum at Fjällgården.

Turns out Duved is a real disappointment, so we head back to Åre. The snow starts to fall again and after 3 hours and 21 km we head to Dahlbom again for a beer.

Dinner at Broken, my favorite place in Åre before we head back to Oskars place at Fjällgården for a good old ”för-fest”. Eventually, we end up at Bygget, before walking how at 0200, watching a poor guy getting fined 800 SEK by the Police for relaving himself in a public place, what a great way to end his evening!

Wednesday 30th of March
I’m very hung-over but since Åreskutan is open for the first time in 7 days, I’m up when the lifts open and manage to get some fresh snow before everybody else.

Tobbe and Johan joins me after an hour and despite our late night, we still manage 57 km in 4 hours of boarding.

Afterwards, we had down to Andreas. He is the importer of K2 skies and snowboards, so I take the chance and order new shoes, a new board with bindings and a backpack.

Dinner is a pizza from Liten Krog, no party tonight. Instead we sit up and wait for the other boys to arrive.

Thursday 31st of March
Blue skies when I wake up – today is going to be a great day!
Tobbe and I are up on Åreskutan before 1000 and get some epic runs all the way down to the start of the WM8. A pre-lunch hot chocolate with rum at Fjällgården before heading back to the apartment for lunch.  58 km in less than 4 hours is enough and we head back to Fjällgården for some after ski. We’re going out to Bygget again tonight, so we grab a early dinner at Broken. But after eating yet another great hamburger, I choose to head back home and get some sleep.

Friday 1st of April
Sunny again so we head up on Skutan and down to the other side for a chocolate break (with no rum) in the sun.

Lunch at Fjällgården with the first beer of the day and after that, Tobbe and i get some epic runs down from Åreskutan all the way down to the WM8-lift down in the village.

43 km of snowboarding and it is time for this seasons last after-ski!
As usual, we end up at Bygget for some beers, dinner at our place and back to Bygget for some more beers and party. We get home at 02:30 and I have no trouble falling asleep, good night!

Saturday 2nd of April
Last day of snowboarding bur since it’s warm outside, there is no rush to get out in the slopes today.

We decide to go all the way to Björnen and back again. Last lunch at home and then I got on my own one last time, testing out Tobbes gear to make sure that I have ordered the right stuff from Andreas and K2.

I get home, change and head out with the others for what, and I promise this time, is the last After Ski-beer of this season. We start out at Bygget of course and on the way bakc home, we also stop for a last beer at Dahlbom.

And that’s it, now more snowboard this year!

Sunday 3rd of April
We head back home to Stockholm in the morning, no trouble in the way.
Lunch at a pizzeria and when I get into my appartment Malin and a Corvette-rim are waiting for me, back to reality and normal life it is – I wonder who won the Formula 1 race?

Today has been one of the longest and busiest days of my life, a nice final to a horrible week with all of the windows in my apartment been changed, long late night discussions with the US about the rim they sent wrong, lots of work and no play!

It all started with the fire detector going of at 0430 in the morning.
From there, it’s been a long race of work, clients on the phone, an interview with SvD about my Everest-trip, Patrik helping me taking of a tire, Micke helping me get my car washed, washing my clothes, picking up my package from DHL,cleaning the apartment one more  time from another thick layer of dust….

But somehow I kept it all together, delivered the things I should and left out the stuff that could wait until after Åre – and this is the reason for me straying up all nights, work, stressing my self out – it’s this one last week of snowboarding with my friends up in the Swedish mountains.

So, since it’s been snowing the last days in Åre and will continue so for the most of next week, I’m not feeling sorry for myself, not at all!

Tomorrow, I will get my hair cut, buy a box of beer and pack all my stuff.
Ljungberg is picking me up at 0800 on Sunday (yes I will miss the opening Formula 1 race from Australia) with his Subaru. From that point, no more rims with the wrong ET, no more dusting the apartment, no more banners or crazy customers – just me and my board!

Today is the day – finally Sonisphere and Iron Maiden are here!

We start up the day with breakfast at my place, but when 11 o’clock arrives, so those the rain!
We decide to wait, order pizzas and open up some ”Number of the Beast”-beer. But the rain dosen’t quit so we take the bus out to Stora Skuggan.

We arrive between Iggy Pop and Alice Cooper, which gives us time for some food and drinks. The rain increases as Alice enters the stage.

We turn to the other stage and Mötley Crüe.
The rain is stopping but the damage is already done – the field has turned into a brown mess and there are puddles of mud everywhere.

But no one cares, because right on time Maiden enters the stage and start the set with ”The Wicker Man”, followed by ”Ghost Of The Navigator” from the same album. Next song is ”Wrathchild” and then comes a song of the new Final Frontier album ”El Dorado”.

The stage is a work of art and the big back drop changes for every song, showing of the picture from the album cover. Bruce has no trouble with his voice, think that´s a first for him here in Sweden!

The rest of the set is as follows with ”The Number Of The Beast” as the first of three extra songs:

Dance Of Death
The Reincarnation Of Benjamin Breeg
These Colours Don’t Run
Blood Brothers
Wildest Dreams
No More Lies
Brave New World
Fear Of The Dark
Iron Maiden

The Number Of The Beast
Hallowed Be Thy Name
Running Free

Of the concerts 13 regular songs, 10 are from this decade, meaning that if you bought your last album on the other side of the millennium, you would only recognize 3 songs. A bald move and probably an attempt to show the new Iron Maiden. I like it but I’m sure that there are many people that will not approve of this. Still miss ”Run to the hills”

The rain and thunder returns as soon as the last notes of ”Running Free” are played. So we walk home in the water and watch the lightnings in the sky (2000 within the hour).

Later I learn that there was 40 cm of rain that day or as much as Stockholm usually gets in on month.

We arrived to Norway last night, stayed down in the valley in a cabin with two beds.

This morning we took the car up to Juvasshytta (1841 AMSL). From here we will walk with guides over the glacier to Galdhøpiggen (2469 AMSL).

Galdhøpiggen is not only Norway and Scandinavia’s highest mountain, but also Northern Europe’s highest peak. If we reach the top, this will be the third ”highest mountain” that we bag.

Eftersom min stackars tävlings MTB fyller 10 år i år och det kommer bli en del tävlingar i år tyckte jag det var dags för lite födelsedagspresenter.

[url=http://www.garaget.org/mypage/gallery.php?user=DaViper&cat=57463ℑ=968032][img]http://www1.garaget.org/gallery/archive/639/968032_u0bwqb.jpg[/img][/url]

Först fick det bli nya pedaler, klart titancykeln ska ha pedaler i titan!
Så det fick blir Crank Brothers Eggbeaters: 167 gram väger båda pedalerna!

[url=http://www.garaget.org/mypage/gallery.php?user=DaViper&cat=57463ℑ=968044][img]http://www1.garaget.org/gallery/archive/639/968044_xp37m1.jpg[/img][/url]

Sedan blev det en ny sadelstolpe i kolfiber från Ritchey, en riktig skönhet på 151 gram samt en sadel från Speciallized på hela 190 gram. Ja det finns en hel bunt med lättare sadlar men jag har ingen lust att bli steril av mitt cyklande + att jag ändå slår sönder minst en sadel per säsong i skogen.

Så just nu väger cykeln 224 gram mindre och min plånbok är väl ungefär lika mycket lättare

Vad som kommer bytas innan tävlingarna är däcken, sedan får vi se. Det är ju en bunt med grejer som ska beställas till Corvetten….

Men du kommer väl och hejar på mig när jag kör Vasaloppet på cykel?
Sälen – Mora, 90 km den 14 augusti?
Eller Hammarby Hill XC, tre ggr uppför Hammarbybacken + 60 km i skogen den 18 september?

After being in Norway and climbing Galdhøpiggen, we decided it was time for some diving on the Swedish West Coast. Anyway, it was raining so being under the surface would not make any difference.

The only problem was finding a place to stay for the night, everyone was booked full.

Since we’ve dragged all our diving equipment (25 kilos) with us, it’s time for some underwater time!

Turns out that king Hussein likes to scuba dive and has been sinking boats and even a tank to create artificial reefs outside the coast of Aqaba.

The buss from the dive center should have been here 10 minutes ago but as always we have to call and remind them that we need a pick-up.

At the Royal Diving Club we sign up for two dives today and one dive tomorrow. First dive of today is the tank and tomorrow it’s the big freighter.

So we pack the gear into the buss and head of to the dive site.
The dive starts from the beach and I have a difficult time getting into the water, not enough hands to hold the video camera and the fins.

DIVE 200
The plan is swim around the corals and end the dive at the M42 Duster Anti Aircraft Vehicle that is standing on 5 meters. One problem though: the 8 kilos of lead I have in my vest are not enough to get me below the surface but I manage to struggle down.

A couple of minutes later I’m, suddenly light again, damn it – I’ve lost one of my weight pockets with 4 kilos of lead – bummer! I borrow 2 kilo of my diving buddies and the dive continues.

There are not many fishes, to much traffic around here and the coral is small. We spend the end of the dive around the old tank before it’s time to swim back to the beach again. The dive master actually finds my weight pocket on the way back!

DIVE 201
I leave the camera behind for this dive. Also I borrow a weight belt this time.

The dive is not much to write home about, not much to see but I have plenty of time to make sure all my gear is OK for the dive tomorrow!

Dive 01 (number 197): New Canyon (Tank wreck)
Buddy: Malin Czernik | Duration: 38:30 min | Max depth: 17 m

Dive 02 (number 198): Aquarium
Buddy: Malin Czernik | Duration: 39:50 min | Max depth: 17 m

Dive 03 (number 199): Cedar Pride Wreck
Buddy: Malin Czernik | Duration: 40:10 min | Max depth: 26 m

[Gallery not found]

Blir väckt efter midnatt, känns som om jag precis stäng ögonlocken.
Ligger i min -20° sovsäck i underställ, tjocka sockor, mössa och vantar. Stenhuset vi sover i på 4800 meters höjd är inte uppvärmt. Utanför vinner vinden och snön kommer in genom springor och hål.

Malin och jag sätter oss vid bordet och äter frukosten som vår kock och bärare dukat fram. Brevid oss börjar alla andra också göra sig redo för toppbestigningen. Tyskarna har dock gett upp, en av dom lider av höjden så han och hans kompis kommer gå ner istället.

Vi drar på oss byxor, jackor och ryggsäckar, tänder våra pannlampor och kliver ut i mörkret. Vi är första gruppen ut, nedanför oss ringlar en orm av ljus

Vaknar efter några timmars orolig sömn. Som om det konstanta solljuset inte var jobbigt nog så har personen vi delar rum med gnisslat tänder och pratat i sömnen hela natten.

Frukost, genomgång, utdelning av utrustning sedan ger vi oss av mot berget.

Dive 01 (number 185): Light House Reef
Buddy: Malin Czernik | Duration: 33:50 min | Max depth: 20 m

Dive 02 (number 186): Santa Maria Cave
Buddy: Malin Czernik | Duration: 51:40 min | Max depth: 14 m

Dive 03 (number 187): Cominetto
Buddy: Malin Czernik | Duration: 41:40 min | Max depth: 25 m

Dive 04 (number 188): Blue Lagoon
Buddy: Malin Czernik | Duration: 46:10 min | Max depth: 16 m

Dive 05 (number 189): The tugboat Rozi (wreck dive)
Buddy: Malin Czernik | Duration: 36:20 min | Max depth: 33 m

Dive 06 (number 190): Lantern Point
Buddy: Malin Czernik | Duration: 43:10 min | Max depth: 14 m

Dive 07 (number 191): Rainbow Reef
Buddy: Malin Czernik | Duration: 63:20 min | Max depth: 17 m

Dive 01 (number 165): Ras Samadai
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 52:40 min | Max depth: 17 m

Dive 02 (number 166): Ras Samadai
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 47:00 min | Max depth: 16 m

Dive 03 (number 167): Small Wadi
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 39:00 min | Max depth: 7 m

Dive 04 (number 168): Shaab Mansour
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 37:00 min | Max depth: 32 m

Dive 05 (number 169): Shaab Mansour
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 43:40 min | Max depth: 29 m

Dive 06 (number 170): Shaab Mansour
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 46:50 min | Max depth: 14 m

Dive 07 (number 171): Sataia
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 60:50 min | Max depth: 21 m

Dive 08 (number 172): Shaab Claudio
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 52:30 min | Max depth: 21 m

Dive 09 (number 173): Shaab Claudio
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 48:40 min | Max depth: 18 m

Dive 10 (number 174): Abu Galawa
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 54:40 min | Max depth: 20 m

Dive 11 (number 175): Erg Galawa
Buddy: Malin Westerlund | Duration: 58:00 min | Max depth: 18 m

Dive 12 (number 176): Shalenad III
Buddy: Malin Czernik | Duration: 40:30 min | Max depth: 10 m

Dive 13 (number 177): Wadi Gimal
Buddy: Malin Czernik | Duration: 55:30 min | Max depth: 34 m

Dive 14 (number 178): Shaab Sharm
Buddy: Malin Czernik | Duration: 54:10 min | Max depth: 29 m

Dive 15 (number 179): Shaab Sharm
Buddy: Malin Czernik | Duration: 55:50 min | Max depth: 26 m

Dive 16 (number 180): Shaab Sharm
Buddy: Malin Czernik | Duration: 44:00 min | Max depth: 23 m

Dive 01 (number 115): Jar’s Bay
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 51:00 min | Max depth: 29 m

Dive 02 (number 116): Gorilla Bay
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 56:00 min | Max depth: 24 m

Dive 03 (number 117): Turtle Rock
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 62:00 min | Max depth: 22 m

Dive 04 (number 118): Lobster Reef
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 29:00 min | Max depth: 11 m

Dive 05 (number 119): Hero’s Garden
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 63:00 min | Max depth: 30 m

Dive 06 (number 120): Christmas Rock
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 35:00 min | Max depth: 27 m

Dive 07 (number 121): Koh Bango
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 37:00 min | Max depth: 24 m

Dive 08 (number 122): Donald Duck Bay
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 50:00 min | Max depth: 14 m

Dive 09 (number 123): Taman
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 36:00 min | Max depth: 25 m

Dive 10 (number 124): Koh Bohn
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 48:00 min | Max depth: 21 m

Dive 11 (number 125): Koh Bohn
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 48:00 min | Max depth: 20 m

Dive 12 (number 126): Andeman Reef
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 62:00 min | Max depth: 30 m

Dive 13 (number 127): Elephant Rock
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 38:30 min | Max depth: 29 m

Dive 14 (number 128): Similan Islands
Buddy: Niclas Emdelius | Duration: 41:00 min | Max depth: 19 m

Dive 01 (number 98): Raz Disha
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 52:40 min | Max depth: 17 m

Dive 02 (number 99): Panorama Reef
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 47:00 min | Max depth: 16 m

Dive 03 (number 100): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 52:40 min | Max depth: 17 m

Dive 04 (number 101): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 47:00 min | Max depth: 16 m

Dive 05 (number 102): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 39:00 min | Max depth: 7 m

Dive 06 (number 103): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 37:00 min | Max depth: 32 m

Dive 07 (number 104): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 43:40 min | Max depth: 29 m

Dive 08 (number 105): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 46:50 min | Max depth: 14 m

Dive 09 (number 106): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 60:50 min | Max depth: 21 m

Dive 10 (number 107): Little Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 52:30 min | Max depth: 21 m

Dive 11 (number 108): Little Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 48:40 min | Max depth: 18 m

Dive 12 (number 109): Little Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 54:40 min | Max depth: 20 m

Dive 13 (number 110): Little Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 58:00 min | Max depth: 18 m

Dive 14 (number 111): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 40:30 min | Max depth: 10 m

Dive 15 (number 112): Gota Abu Ramada
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 55:30 min | Max depth: 34 m

Dive 16 (number 113): Gota Abu Ramada
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 54:10 min | Max depth: 29 m

Dive 01 (number 94): Raz Disha
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 52:40 min | Max depth: 17 m

Dive 02 (number 95): Panorama Reef
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 47:00 min | Max depth: 16 m

Dive 03 (number 96): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 52:40 min | Max depth: 17 m

Dive 04 (number 97): Big Brother
Buddy: Maciej Karpinski | Duration: 47:00 min | Max depth: 16 m

Dive 1

Dive 2

Dive 3

Dive 4